Ett inlägg för dig.

Det här inlägget kanske inte vem som helst är intresserad av... Det här inlägget kommer att handla om en saknad jag känner. Saknaden efter en vän, en mycket speciell vän. Du fick luft under dina vingar och försvann utan att jag ens hann reagera innan du var för långt borta. Du må vara vid liv idag, men personen jag kände i så många år finns ej kvar idag. Som jag saknar dig ibland. Jag hoppas verkligen att du gått vilse i skogen men att du kommer att hitta hem igen, snart. Du förstod dig alltid på mig och jag alltid dig. Aldrig bråkade vi om saker som hade någon större betydelse än att vi kunde förlåta varandra strax därefter. Visst sårade vi varandra då och då men vi hittade alltid tillbaka till varandra trots mörkret. Det kunde stundtals ta dagar, veckor, månader mellan våra pratstunder. Men ingen kan ta ifrån oss att vi var bästa vänner. Vi skrattade och grät tillsammans. Jag blir så arg när jag tänker på att du inte finns kvar där vid min sida. Vad fan ge dig nu, kom tillbaka. Jag hoppas innerligt att detta är ännu ett av dina påhitt att få mig att förstå att jag gjort dig ledsen... Jag vill verkligen inte att du skall vara borta, saknar dig så min älskade vän, och det kommer jag alltid att göra. Förlåt.

Kommentarer

Fire away something nice

Har du ett namn tro?
<- För dig som är stammis.

Din mail: (Vår lilla hemlis)

Adress till din blogg:

Surprise me!